går fram till fönstret och ser ner på gatan utanför. trafiken är gles under den här tiden på dygnet. några enstaka människor går förbi, på väg någonstans, kanske hem, för att troligen avsluta ytterligare en dag. ser upp på några moln på himlen bakom kyrktornet. det är bara några stycken och i övrigt är det ljusblått på väg mot skymning. molnen står nästan helt stilla där uppe, trots att det blåste ganska kraftigt här nere på marknivån tidigare. den lilla svarta jamande krabaten följer även han händelseförloppen utanför fönstret. det är tomt nu. det enda som hörs är tankarnas ekande och funderingarnas knirrande. hjärtslag.

vänder mej bort från fönstret och går in till vardagsrummet. även det är tomt. balkongdörren står på glänt och man kan höra några röster utanför som diskuterar något nyligen inköpt i en affär någonstans tidigare under dan. prasslande påsar. men snart är det även där tomt. sätter mej ner i soffan och tar fram en kortlek som jag tanklöst börjar blanda. ett monotont smattrande när korten lägger sig tillrätta i nya ordningar. ett par knack, en kupering och en sista knack för att rätta till leken en sista gång. lägger ut korten, ett efter ett, och funderar lite på om den kanske inte ska gå ut den här gången. kommer nog hålla på tills den gör det en vacker dag. men sen är spelet nog värdelöst. men det finns ju fler.

lägger den en sista gång innan jag åter går till sovrummet och lägger mej själv. tanklöst, eller tankfullt.

har aldrig och vill aldrig någon nåt illa.
men det vet alla som velat lära känna mej.
det finns alltid två sidor av ett mynt.

stilla.
stilla något så det blir stilla.
det är stilla.

ser ut över det blanka stilla
blankt
öppet stilla hav
inte en krusning
inte en våg
blankt
vitt, brett, ofantligt stort
oändligt kan tyckas
blankt
stirrar ut över det blanka stilla
det stora
det ofantliga
blanka
svepande blick över allt
blankt
blundar
öppnar
det är kvar
blankt

-maro 080617