Snö. Snön, nu är den här igen. Det var väl roligt? Eller kanske inte. Kan inte säga att jag är överväldigad precis. Fast egentligen är det ju inte snön som är det jobbiga. Det är ju kylan. Men snön är ju ändå ett konkret bevis på att det verkligen är kallt. Snön kan ju faktiskt vara fin. På rätt plats och vid rätt tid. Men kylan.. nej den tycker jag ju inte om. Snö och kyla räcker ju med att man kan åka till. Man behöver ju faktiskt inte bo i den. Kanske inte borde det heller. Men det är ju många som gör det. Alla i det här landet och några till. Det är då man blir lite förundrad varenda år. Att bilar åker av vägen, igen. Detta året med. Det är då man inser en del saker om den stora massan. Eller att tågen inte går. Det var ju samma visa förra året, och året innan det, och innan det, och innan det... samma sak varje år. Historien upprepar sej, eller var det så att man skulle lära av historien, och inte upprepa samma misstag som gjorts tidigare? Det är väl ett av argumenten till att man ska läsa historia i skolan? Av mänsklighetens erfarenhet kan man ju dra slutsatsen att så inte är fallet. Människorna lär inte av sina misstag. Vad säger det om evolutionen? Kylan kommer igen nästa år med, och snön, och halkan.. vad säger det om mej? Jag bor ju kvar här i detta land. Jag lär inte så mycket jag heller. Men visst är det väl så att man utstår en del för andra sakers skull? Utstå ja. Utstå kylan, och snön. Har åtminstone förberett mej för vintern och köpt ett par nya handskar idag. Så kanske kan man utstå kylan och snön även detta år. Samma visa som varje år, James...